Lite utav bearbetning/terapi var det för mig att göra minnesblad till kyrkan, minnesbok och tack-kort i samband med min pappas begravning. Kanske ett sätt för hjärnan att förstå att det verkligen hade hänt. Nu har en tid gått och fortfarande så känns det svårbegripligt men ändå innfinner sig ett lugn över att han har fått frid där han är.
Oj, oj Anna så fint! Jag har också planer på att göra ett album, med minnen av mamma. Men jag känner mej inte riktigt redo för det än...
SvaraRaderaSnart är vi inne i oktober, och då börjar nedräkningen. Längtar tills vi ska samåka ner till Ö-vik :-)
Ha en underbar dag...
Kramen // Kikki