Tacksamhet och tomhet

Jag känner mig både fylld av tacksamhet men också med tomhet när insikten om att Pappa är borta. Varför, och varför dessa dubbla känslor? Det blir så många fler känslor när någon man tycker om väljer att avsluta sitt liv. Känner jag skuld, om jag kunde ha gjort någonting mera? Nej inte alls för jag vet att jag har funnits där för mina föräldrar likväl som de har funnits där för mig. Men min pappa hade kommit till insikt om att hans sista tid skulle präglas av demenssjukdom och med kunskapen om mammas alzheimersjukdom så ville han inte bli som henne och han tog beslutet att avsluta sitt liv, därav tomheten. Ett beslut som jag nog aldrig kommer att acceptera men däremot att respektera för att det var hans vilja. Jag har valt att skriva om detta i min annars så pysselrelaterade blogg för att kanske finnas där för någon annan av Er mina pysselvänner som upplevt begreppet självmord, då det inte är första gången som detta drabbat mig och mina närmaste. Det finns ofta en rädsla för att beröra detta ämne vilket jag personligen tycker är helt fel att inte berätta eller att prata om.

Hur och Varför då känslan av Tacksamheten i allt denna sorg? Jo det är för att jag nu tror att han fått frid. Tacksamhet också för att så många bryr sig, både i den "verkliga världen" och här i cybervärlden. Var rädda om varandra för man vet aldrig hur länge man har varandra. Minns också mina ord om att "små guldkorn också blir till guldtackor."

Har ju tidigare berättat om att mitt skapande är min meditation och därför så skapade jag detta kort ikväll med inspiration av dessa tankar och de lila syrener som blommar utanför mitt pysselfönster och som dessutom blev ett passande bidrag till 100%Norr och deras 26:e utmaning.